Men jag måste säga att jag var orolig där ett tag trots deras dominans på isen, det var dom som skapade mest chanser, men det är ju inte bara det som räknas, utan även målen. Det är ju det som avgör. Och äntligen i förlängning fick Mika Zibanejad (som även är rätt lik nicolas cage, tycker jag) in pucken i mål!

Känslan i kroppen var obeskrivlig. Var påväg att skrika av lycka, men kom då på att alla andra i huset sover och skriket kvävdes snabbt till ett pip-ljud... jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara ställde mig upp på golvet och vifftade med armarna och log, stort... det var den bästa seger skest jag kom på som inte lät speciellt mycket... Måste ha sett minst sagt sjuk ut! Tack och hej för att jag fick dela med mig av min JVM-final, hejdå! <3